Sonjas funderingar om skapande i allmänhet och konsthantverk i synnerhet.

Kommentera gärna! Din kommentar syns först efter att jag godkänt.  Läs andras kommentarer och skriv egna här nere på Lämna kommentar eller kontakta mig på sonja.maans@multi.fi

 

Kurs i silverlera

Ibland överraskar man sig själv. Jag ska hålla kurser i Arbis igen! Jag har tydligen haft en tillräckligt lång semester och lusten att jobba har vaknat.

Egentligen är det ju så att det inte är så värst inspirerande att skapa ensam. Jag saknar stimulansen från andra som sysslar med liknande skapande. Vävandet har jag lagt på hyllan men det finns ju annat roligt som t.ex.att skapa smycken.

Jag tycker bäst om att skapa i material som är värdefullt, som t.ex. silver. Silver finns numera förutom i fast form också i lerform. Det är finmalt silver som man blandat med ofarligt bindemedel och vatten. När leran bearbetats, torkats och bränts har man ett smycke i rent 999 finsilver. Det är så härligt att arbeta med silverlera. Man slipper det svåra sågandet och filandet och jobbar ungefär som med keramiklera.

I höst ska jag hålla en nybörjarkurs och i vår en fortsättningskurs. Jag är så lyckligt lottad att jag har utrymme att hålla kursen hemma hos mig och gubben protesterar inte. Dessutom kan jag vara säker på att ha alla redskap och material till hands och inte glömma något, vilket brukar kunna inträffa om man ska iväg till annan kurslokal.

Jag ser sååå fram emot att dela med mig på silverlerafronten samt bolla idéer med er. På nybörjarkursen gör vi mycket enkla smycken som säkert lyckas bra. T.ex. ringar sparar vi till fortsättningskursen.

Vill du veta mera om kursen, läs mera i Arbis-broschyren, klicka HÄR! eller kontakta mig på tel 040 4791408. Anmäl dig till Arbis.

Vårterminens arbiskurs hålls lörd. 2.2 kl 13 - ca 17.

 

I väntans tider

 

Förunderligt att man kan styras till att göra saker som man inte tänkt ut själv. Självklart, egentligen för jag har ju min tro på Gud som jag försöker enligt bästa förmåga rätta mig efter. Men den här gången styrdes jag av min Ängelvän Bettan som dog för ett år sedan.

Det har gått trögt med mitt skapande på senare tid. Tröttnat (åtminstone tillfälligt) på glasskärandet och alla mer eller mindre lyckade glasbränningar. Kanske jag skulle ta itu med något rofyllt som stickning eller virkning som jag inte sysslat med på många år p.g.a. att jag blivit så allergisk mot ylle och alla garn som dammar.

På facebook stötte jag på ett mönster på en babyfilt. Gillade mönstret och kom på att jag skulle testa med att virka i bomull. Men inte hade jag ju behov av någon babyfilt så jag förstorade den räjält. Men underligt nog så blev det pastellfärger jag valde till filten: vitt, ljusgult och ljusgrönt. Inte mina färger alls. Men tänkte att det passar säkert som sommarfilt till torpet.

Nu har jag suttit och påtat med filten ganska länge. Tankarna kommer och går. Jag tänker ibland på att jag stickade och virkade mycket i min ungdom. Och jag tillverkade en hel del babyplagg till mina barn. Synd att man inte har några små att sticka till, eftersom barnbarnen är stora och inte verkar det komma flera.

Fantastiskt med facebook, för där får man inspiration till så många saker: En kväll dök det upp en ljuvlig bild på en stickad sparkdräkt! Ja, men jag kan väl sticka en dräkt. Nog dyker det väl upp någon som jag kan ge den till. Babygarn finns säkert som inte dammar.

Jag skrev till Vörå Handarbetsaffär och bad dem skicka mönstret. Tänkte att jag hittar säkert något lämpligt garn i den lokala handarbetsaffären.

Hade ingen tanke på stickgarn när jag handlade mat härom dagen men plötsligt stötte jag på ett bamsenystan på väg till kassan. Och det var världens mest lämpliga garn till en sparkdräkt. 500g nystan i naturvitt, mjukt blandgarn som inte verkade damma. Nu är jag i startgroparna för att påbörja stickandet.

Men så med ens kom jag på vem som ska få dräkten. Bettans son och hans sambo väntar barn. Klart att den babyn ska ha dräkten! Min Ängelvän har försökt säga till mig ett bra tag att jag ska tillverka något till hennes barnbarn!

Verkar lite banalt att läsa detta, tycker jag själv. Jag som inte tror på spiritism eller annat fånigt. Men jag är helt säker på att jag uppfattat Bettans önskan.

 

 

 

 

Nykarlebystjärna

 

Inte så länge förrän det blir aktuellt med att hänga upp adventsbelysning.

När jag numera är halv Nykarlebybo ville jag göra en variant på Nykarlebystjärnan. Och i glas, naturligtvis.

Stjärnan blev klar lagom till första snön. Jag fick fotografera båda med ett klick.

Kuriren

Kuriren är en finlandssvensk veckotidning.

Text och bild Margaretha Sundqvist

Gardinfunderingar forts

 

Har hon blivit riktigt galen på gamla dagar?

Det tror nog de som kände mig förr i världen. Förr gillade jag diskreta och jordnära färger i naturmaterial i inredningen. Det kanske berodde på att jag såg så mycket färger i jobbet att jag ville ha lugn och ro hemma. Numera är det färger som gäller. Efter pensioneringen har jag t.o.m börjat acceptera konstmaterial. Men en brasklapp måste jag infoga: Inget går upp mot bomull, lin och ull!

Jag har fått mycket feedback angående mina funderingar om gardiner i går. Det blev jag mycket glad över. Detta med att ha gardiner eller inte och vilka färger, det handlar ju om smak och funktion. Därför finns det så många olika gardiner i butikerna.

Ändå tycker jag att de flesta gardintyger i affärerna är alltför lika. Vill man ha något avvikande från det allmänna modet blir det svårt.

Det tog också lång tid innan jag kunde bestämma mig hurudana gardiner vi (jo det är jag som bestämmer om gardiner men gubben brukar gilla vad jag bestämmer) ska hänga i kök- och matrummet. Men när jag väl fick en idé gick det fort.

Jag gick och strosade på Missionsstugans loppis och plötsligt fick jag syn på Gardinen. Det sa "klick"! Genast visste jag att denna oranga gardinen skulle få sällskap av en limegrön och en citrongul. I Jeppis hittade jag inga tyg i de rätta färgerna men i Kokkola fanns de. Den oranga loppisgardinen var litet för kort. Bara att skarva med de nyinköpta.

Jag blev så innerligt nöjd med gardinsalsan i de för övrigt vita och murriga utrymmena.

Min regel är att ett rum ska bilda en helhet och harmoni. Finns det t.ex. en färggrann matta behöver det finnas något som tar upp det färggranna. Men har man mönstrade tapeter får man akta sig för gardiner eller annat som kan gräla. Om man bor i ett grälande utrymme tar det på krafterna. Man får inte den vila som man så väl behöver hemma.

Jag medger att att mina färkstarka gardiner inte är vilsamma precis men de är i harmoni med resten av utrymmet och då blir helheten vilsam.

Har ett rum många saker som är dominerande så är det bäst att lämna bort gardinerna, ha rull- eller spjälgardiner om man behöver insynsskydd eller ha mycket diskreta, om man vill "mjuka upp" rummet.

 

Gardinfundering

 

Måste en mönstrad gardin alltid ha vit botten?

Jag medger att mitt problem inte inte är så värst stort, men svaret kan vara viktigt åtminstone för oss inredningsintresserade.

Under de 10 månader som gått sedan flytten till Jakobstad har jag mer eller mindre energiskt sökt lämpligt gardintyg till vardagsrummet. Först hade jag skaffat ett orangerött marimekkotyg som jag tänkte skulle passa så bra med orangeröda temat i vardagsrummet men när gardinerna väl kom upp var de för röda och julaktiga (jo, kanhända att i december får de komma upp igen). Men att hitta lämpliga som passar under ickejuletider var svårt. Det som jag senast tänkt mig var ett omöstrat rödorange tunt tyg som skulle släppa igenom det lilla ljus som finns nu, men se det finns inte i någon enda affär.

Jag råkade få syn på ett trevligt bomullstyg med klatchigt målade färger i rött och orange men också lite blått på vit botten. Hmmm! Vit botten - det gillar jag ju inte i allmänhet.

Försäljaren påstod att ett mönstrat tyg alltid ska ha vit botten.

Jag lånade hem en provbit och mediterade vidare på saken. I elbelysning var gardinen perfekt Men som den håsapelle jag ibland är, så kollade jag aldrig provbiten i dagsljus. Jag rusade iväg och köpte det fantastiska tyget, sydde och hängde upp i rasande fart. - Nej hjälp!!!! I dagsljuset var de klatchiga färgerna mesigt ljusblåa och rosa! Värsta tänkbara färger mot mattans orangeröda.

Textilfärg! Jag måste måla över de ljusaste fläckarna! Men kommer jag att bli nöjd med resultatet? Kan man fodra gardinerna? Oj, vad jag gnuggade de små grå. Att kassera ännu ett par nyinköpta gardiner har jag inte råd med (kan jag inte medge inför gubben). Följden blev att jag grävde fram ett gammalt beige dubbellakan som jag delade i två, fållade och hängde upp bakom nya gardinerna. Nu lyser inte dagsljuset igenom och färgerna är nästan så smaskiga som jag vill ha dem. Men, ännu bättre hade gardinerna varit med mörkare botten, har jag bestämt.

Efter lite funderande har jag kommit till följande slutsats: Tycker man bäst om ljusa eller pastellfärger är vit botten på gardiner bra, annars inte.

Ett annat problem som jag också grunnat på: När ska man ha gardiner och när kan man vara utan? I Sigtuna hade vi inte en endaste vanlig, hängande gardin. Det huset, de rummen och den inredningen förmedlade att här behövs inga gardiner. Det huset som vi bor i nu, påstår att här ska det vara gardiner. Så enkelt är svaret.

 

Spara eller slänga

 

Har man inte problem så skapar man!

När man gör enformigt arbete som t.ex. att måla om verandastaketet har man tid att fundera. Gamla funderingar poppar upp och blir som nya.

Hur var det nu jag skulle göra med alla sparade, hemvävda handdukar och bordsdukar, alla handbroderade lakan, alla handvirkade spetsar? Alla dessa som följt mig genom alla flyttningar? Ibland har jag fått någon idé och letat fram alla flyttkartongerna med det sparade. Stadigt handdukstyg i linne vävt i lärft, kypert, dräll och märkta med mammas, mormors, farmors och två svärmödrars initialer. Dessutom hittade jag handdukar vävda och märkta av mig själv i 18-års ålder. Och jag har tydligen varit så ambitiös att jag köpt handdukar och bordsdukar på auktion. Men använt dem har jag inte så ofta gjort. Dessa rejäla tyger skulle vara något att återanvända som sängöverkast till barnen sydda i lappteknik, har jag planerat.

Men varje gång som jag dragit fram lådorna har jag blivit sittande med alla minnen och funderingar. Vilken härlig känsla att stryka med handen över tygen. Känna livfullheten i garnet och strukturen i bindningen. Vad tänkte mormor när hon under tidigt 1900-tal satt och "bruda sig"? Var hennes handdukar och vepor vävda av lin och hampa som odlats på "Klemisa"? Mammas handduksmaterial var till stor del odlat på Maansfolk, vet jag. Det har hittills alltid slutat med att jag baxat kartongerna tillbaka upp på vinden.

En annan idé som jag haft är att använda handdukarna som tabletter på middagsbordet. Men idéerna har alltid slutat på samma sätt: Uttröttad av alla funderingar och minnen har textilierna packats ner i lådorna igen. Märkligt kluven känner jag mig när jag som handhanduk i köket använder köpta, tryckta designhanddukar.

Jag får väl hoppas på att följande generationer förstår värdet av hantverket och kan tillvarata skatten på något finurligt sätt. Inte bara anse det vara för fint att använda eller i värsta fall tycka att det är gammalt skräp. Pinterest är ju full av idéer. Jag förmår bara inte sätta saxen i klenoderna.

 

Släktträff

 

 

Jag har alltid varit intresserad av hur man levde förr i tiden. När man inte kunde skriva sitt namn använde man bomärken. Jag fick en idé om att jag skulle använda Maans' bomärke på smycken. Tyckte själv att det var en god idé att göra glassmycken med bomärke till varje deltagare vid släktträffen i Esse. Bomärket blev inte perfekt på alla smycken och inget smycke blev det andra likt. Men jag antar att när man förr plitade sitt bomärke blev det heller inte så exakt.

 

145 år

 

Inspiration till skapande dyker inte upp varje dag numera. Men när goda vännerna Inger o Sören fyller 145 år (70 + 75) ville jag så gärna göra en personlig sak till dem. Segling har haft stor betydelse i deras liv och trädgården är bland de vackraste jag sett. Därför var valet av motiv inte svårt att hitta. Varma Gratulationer Inger o Sören!

Snart vår!

 

Inte lätt att åstadkomma löv den här tiden på året! Efter 4 bränningar är lövet klart och fickorna håller vatten.

Det är så spännande att ge sig på utmaningar med 3-dimensionellt trots att jag inte har full koll på bränntemperaturer för platta glasföremål.

Det gäller att inte ha för tunt glas som löv, eftersom glaset blir mycket tjockt där fickan ligger. Både lövet och en ficka sprack i bränningen. Lövet och fickan fick därför förstärkning av klarglas i följande bränning. Men så visade det sig att en ficka läckte när jag fyllde med vatten. Fick täta med små glasbitar och ny bränning.

Solen skiner! Tror inte att jag har sett solen sedan oktober.

 

Fisk med ficka

En stor utmaning för mig är att åstadkomma fickor på glasföremål. Intessant att kunna använda prydnasdsföremålen som annat än enbart prydnad.

 

Hantverkets välsignelse

Har inte så värst många alster sparade från tiden som textillärare i Arbis. Men påsen med flerfärgsvirkat dök upp. Tiden efter jul brukar för mig vara lämlig för städning av garderober.

Kommer så väl ihåg tiden i slutet på 80-talet och början på 90-talet då utbränning drabbade mig ordentligt. Orkade inte uträtta mycket men flerfärgsvirkningen gav mig ro. Jag kunde sitta i timmatal med kaffekopp, vattenglas, virknålen och garnnystan och glömma alla måsten.

Alstren kunde senare användas som åskådningsmaterial i kurser. Om någon annan än jag brev faschinerad av flerfärgsvirkning och att kombinera stickning och virkning minns jag inte. Jag hoppas att jag kunde så frön här och var.

Jag stickade-virkade också en tröja till dottern enligt ett mönster från Sydösterbotten, kallad Korsnäströja. Den har virkat ok, kant nertill samt virkad ärm nertill och upptill. För övrigt stickad på samma sätt som mössan. Vart den tröjan tagit vägen vet jag inte. Hoppas att någon som uppskattar den har fått den eller så dyker den kanske upp vid mera städning.

"Tobakspungarna" på bilden är underbara tycker jag. Kan gärna användas också nu för tiden till hembygdsdräkter eller annars bara av dem som uppskattar hemslöjd.

Riktigt så det börjar klia i fingrarna efter virknålen igen!

Glasklart!

 

Hur dum får man vara?

Jag har inte tänkt så noga på varför det finns särskilda brännugnar för glas och keramik. Jo, jag vet att man bränner i olika temperatur och att t.ex. stengodsglasyr ska brännas i närmare 1300 grader. Men annars är det väl OK att bränna glas eller keramik i ugnen?

Jag har testat att bränna glas i min nya, stora ugn.  Naturligtvis har jag tryckt in många glassaker i ugnen och försökt utnyttja utrymmet effektivt. Det mesta har spruckit eller blivit ojämnt bränt.

Deltog i en glaskurs i söndags hos Olle Pott i Uppsala och fick tillfälle att fråga om allt möjligt angående skapande i glas. Stora glassaker ska man inte bränna i flera lager utan hålla sig till en sättplatta! Glasugnar är därför breda men låga. Nu är det en kruka eller ett fat i taget som gäller. Ojoj, inte undra på att glaskonstverk är dyra. Men fyra tomtar ryms sida vid sida.

 

Recycling

 

Inspirerad av TV-programmen Hela Sverige syr och Kvalitet plockade jag fram gamla sparade, urvuxna tröjor i härligt tjock och stadig trikåkvalitet, som jag förenade till ett användbart plagg. Jag har aldrig varit någon slit och släng- människa och det har länge grott i mitt bakhuvud att jag ska återanvända tröjorna.

Det har stressat mig ofta att det är så svårt att få tag på tyg i bra kvalitet numera. Nästan enbart billigt och sladdrigt  konstmaterial. Men jag kan förstå att det är så. Folk vill inte lägga pengar på dyra tyger när det finns så mycket billiga kläder att köpa. Men hur bra trivs man egentligen i de sladdriga, dåligt sydda dussinvarorna? Jag har aldrig trivts i de kläderna utan insett fort att det var felköp och slängt dem ganska snart. Duger inte ens till att lappa jeans med.

Ger inte upp hoppet om att hitta bra tyger i de enstaka tygaffärer som finns kvar. Men jag blir lika frustrerad nästan varje gång. Inte nog med att jag vill ha rejäl kvalitet, jag vill också ha speciella färger. Helst "nästan svarta" färger som mörklila, mörkgrå. Nu tycker ni nog att jag är tråkig! Men man är ju som man är - inget att göra åt. Otaliga är de plagg eller tyg som jag färgat. Mönstrade tyger kan vara trevliga men jag vill inte ha så brokigt med mycket vitt. Ibland har jag målat de vita partierna med textilfärg. Kom just på att jag kunde göra en tygros i någon pigg färg att pryda framstycket med.

Tycker mycket om Camilla Thulins programserie Kvalitet!  Hon pratar om vikten av att vårda sina skor och kläder, hur man kan lappa och laga samt åstadkomma nya plagg av gamla. Se programmet onsdagar kl 22 i Svt1. Kl 22.30 kommer en programserie som heter Sy, sy, sy. Där syr ungdomar sina favoritplagg. Det är med lite delade känslor jag ser de programmet. Det skär i en gammal textillärares hjärta när man förenklar sysätten. Men å andra sidan är jag inte så gammal att jag inte fröjdas åt att världen går framåt och ser med förhoppning fram mot att folk börjar sy mera.

Programmen kan också ses i Svt play om ni missat avsnitt eller tyckar att avsnitten sänds för sent på kvällen.

Glas på G

 

Onödigt att skapa saker som redan finns i butikerna så jag klämmer väl till med något konstigt!

Jag har experimenterat med bränningar av glas i min nya, stora ugn men vi har ännu inte blivit goda vänner. Större glassaker ska brännas på helt annat sätt än små glassmycken. Antingen har jag haft för hög värme, för lång utjämningstid, för tätt mellan hyllorna eller så har jag inte förmått att invänta rumstemperatur i ugnen, kikat in för tidigt och föremålen spruckit.

Att bränna glas prövar verkligen tålamodet. Bara jag lyckas programmera de optimala temperaturerna och hålltiderna gäller det att vänta ca 1,5 dygn innan jag får beskåda resultatet.

En blomkruka behöver två bränningar. Först smälter man ihop de färger eller mönster på plant underlag (krukan på bilden har flera färger än orange men den är snyggare från den oranga sidan). Sedan ska det plana glaset slumpas (formas) över en brännbar form. Jag använder blomkrukor av lera som jag täcker med brännvadd.

Efter tre försök har jag endast en någorlunda acceptabel kruka. Men jag ger inte upp!

 

 

Två flugor i en smäll

 

Så lyckades jag testa två nya tekniker som jag inte prövat förr.

Inte lätt att anpassa ett silverlerasmycke till en sten som inte går att bränna. Att göra en sarg på det traditionella sättet vet jag ju fungerar, men att göra en fördjupning i silverleran så att stenen i oregelbunden form hålls på plats är svårare.

Jag fäste också silverark på baksidan av smycket. Men nu har jag lärt mig: Silverarket krymper inte lika mycket som silverlera i bränningen. Följden var att efter bränningen bubblade sig bakstycket. Men LarsLasse som slipat agatsenen till smycket bankade ihop bakstycket så att det blev mera plant samt justerade stenen så att den passade till gropen.

Pust! Efter många vedermödor är smycket i hamn.

 

Gardin med ny användning

 

För många år sedan fick jag lingarn av moster Greta. Linet hade odlats på släktgården Maansfolk i Esse, Österbotten.

Av en del av garnet vävde jag en gardin i transparentteknik, även kallad HV-teknik. Efter flytten passade inte gardinen någonstans. Däremot behövde jag insynsskydd för glasdörrarna på skåpen i arbetsrummet.

Men sorg i hjärtat klippte jag i gardinen. Men jag lyckades få tyget att räcka till alla glasrutorna i skåpen. Efter att ha legat nerpackad under många år har gardinen kommit till användning igen. Jag tänker med värme på Esse och alla släktingar som finns och funnits där sen urminnes tider.

Jag har fortfarande mycket maansfolkgarn kvar, men mina vävstolar är numera sålda. Vävintresset försvann tydligen ur släkten med moster Greta, moster Anna-Lisa, mamma och mig. Någon ny vävare i släkten verkar inte finnas.

 

Ta ner månen - om du vill!

 

För några år sedan fick jag ett gratulationskort av sonen och svärdottern som inspirerade mig mycket. Det var en bild på en kvinna som tog ner månskäran. På kortet stod: Till en stark kvinna.

Jag har inte upplevt mig som stark, varken fysiskt eller psykiskt men kortet gav mig en kick. "Ja, jag kan om jag vill!"

Det har jag tänkt på ofta när svårigheterna hopar sig. Man kan så mycket mer bara man tror på sig själv!

Skulpturen är ett samarbete mellan Bergdala Glasbruk och mig. Men Bergdala känner tyvärr inte till samarbetet :-) Jag köpte figuren vid ett besök i glasriket i Småland. Månen skar jag till av ett par glasskivor och smälte i min brännugn.

Denna figur har jag nu gjort i ett antal varianter, bl.a som silversmycke.

Nytt hem?

 

Vet du någon som skulle vilja köpa handvävt tyg och tillbehör till Pedersöe och Esse dräkter?

Jag har gått och gnällt över att det varit alltför varmt under många veckor. Det får jag säkert äta upp många gånger när vargavintern slår till. men det går ju att klä på sig. Värre är det att åstadkomma svalka.

Nu när svalare vindar sveper in har jag återfått energin. Skåpröjning är det som gäller i dag.

Efter mycket funderande är jag mogen att ge ifrån mig tygen och tillbehör till två hembygdsdräkter från Österbotten.

Förutom kjoltygen finns också rött tyg till överdel samt tröja, handbroderade och obroderade mössor till vardera dräkten, knypplad- och tyllspets samt handbroderad yllemuslin axelduk till Essedräkten.

Pedersöretyget har Irmelin Lindqvist vävt och Essetyget har min mamma vävt. Allt det andra är mitt verk.

Skulle bli så glad om allt detta fick nya hem och komma till användning.

 

Naturens skaparglädje

 

 

Allt går att använda. Man ska inte alltid se på saker och ting med samma ögon. Besvikelsen byttes till glädje då jag började se på tomatmonstret som ett konstverk. Och ännu vackrare blev det när bifftomaten fick plats på Kicki Ahvanders underbara glasfat.

Förbaskade symaskin

 

Inte så ofta jag syr på symaskin nu för tiden. Men varje gång ska maskinen ställa till förtret! Otaliga gånger har den varit på service.

Nu har jag bestämt mig för att köpa en ny symaskin. Men finns det bra symaskiner längre?

Min första symaskin var en Singer som kunde sy raksöm och sick-sack och fungerade perfekt. Den släpade jag av och an mellan Åbo och Jakobstad under studietiden.  Så småningom tyckte jag att jag behövde en mera avancerad symaskin. Mamma hade en Bernina som kunde sy genom tjocka lager jeanstyg och t.o.m. sy knapphål. Hon kunde tänka sig att byta symaskin med mig.

Den symaskinen borde jag ha behållit. Med lite rundsmörjning då och då hade den säkert fungerat perfekt fortfarande. Men så inbjöds jag till symaskinsdemonstration av Husqvarna. Va skoj det var att kunna välja och vraka mellan ett oändligt antal dekorationssömmar! Dum som jag var bytte jag bort  Berninan. Men Husqvarnan blev inte så långlivad.

Följande maskin blev den Janome jag har nu. Jag hade tänkt mig en Bernina men hörde att inte ens Bernina är pålitlig numera. Allehanda plastdetaljer har ersatt de tidigare hållbara metalldelarna.

Nu är jag mogen att ge mig ut på symaskinsjakt än en gång. Tar gärna emot tips på en ny som kan sy i tjockt tyg och inte hoppar över stygn. Eller så har jag rentav turen att hitta en begagnad Bernina från 70-talet!

 

 

 

Ädla stenar

 

På bilden finns Kvarts, Apatit, Rubin, Hematit, Rökkvarts, Spectrolit, Amazonit, Ametist, Crysoberyl, Agat och Bergslagssten.

 

Lars Daggfelt kom på kurs hos mig i Östertälje för ett par år sedan och lärde sig hantera silverlera. Har är stenslipare och ville kunna infatta sina stenar i silver.

Han gör utmärkta infattningar men vill ändå fokusera på stenslipandet. Han fick mig mycket intresserad av att göra smycken med hans stenar infattade. Blev eld och lågor över alla underbara skiftningar hans stenar uppvisar. Det är inga vanliga gråstenar som han slipar. Han har Rubiner, Smaragder, Topaser osv. Man blir alldeles vimmelkantig av alla finheter.

Nu har jag fått äran ta hand om en del av hans ädelstenar på bästa sätt och försöka mig på att infatta dem. Oj vad det kliar i fingrarna att sätta igång. Men först ska barnbarnen i Finland få besök.

Konsthantverkslördag

 

Det är över ett år sedan jag gjort något smycke men nu slog inspirationen till. De smycken som dyker upp på Metal Clay Europes sidor blir allt mer krusidulliga, medan mina blir mer förenklade.

På lördag om knappt två veckor den 24/5 kl 13 – 16 ska jag och några vänner ordna en liten utställning av våra hantverksprodukter hemma hos mig i Granby, Sigtuna. Se mera info på startsidan på hemsidan. Jag medger att utställningen är lite långt borta för många, men de som kommer ska få nöjet att avnjuta äkta finska örfilar. Ja, så farligt är det inte för dessa örfilar är nämligen Finlands motsvarighet till Sveriges kanelbullar. Välkommen!

Första glasalstret

 

Nu är mitt första, större glasföremål klart. Det blev en tavla som kan hängas i fönster eller på väggen. Gubben kallar den för Buskskvätta.

Det var mest en lek och experiment med glasbitar. Det svåra är att bränna så att inget spricker och att glaset blir lagom mycket smält. Alla ugnar är lite individuella men nu vet jag att min ugn ska gå upp till 800 grader för att alla tre lagren med glas ska smälta ihop. Sen gäller det att orka vänta till följande dag med att öppna ugnen.

Jag var uppe med tuppen och vågade knappt andas när jag öppnade ugnsluckan. Det mesta såg bra ut. Fågelns öga hade tagit ett litet skutt och placerat sig på lite konstigt ställe. Men det var bara att gilla läget och konstatera att fågeln är en personlighet.

Vad är hemslöjd?

Fick just en reaktion på ett inlägg på bloggen som jag skrev 26/6 2012 som jag kallade "Vad är hemslöjd". Jag tycker om att få kommentarer på det jag skriver.

Vet inte vad den sura gubben jag fick avsåg. Inte heller vågade personen skriva ut sitt namn. Var det en sympatiyttring över att folk inte vet vad hemslöjd är? Var det någon som hade fått ståta med något krafs på tidskriften Hemslöjdens omslagsbild och trott att det var hemslöjd? Var det någon som var arrangör av hemslöjdsjubileet år 2012 och kände sig stött över att jag tyckte att man blandat in krimskrams i utställningarna?

I juni 2012 Gick jag in på hemsidan för Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund och läste om vad de anser är hemslöjd: "Rötterna till hemslöjd finns i självhushållningssamhället där den också hämtar inspiration. Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom hemslöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men även återbruk är vanligt. Hemslöjd är en förening av nutid och tradition, lokal särprägel och slöjdarens skaparlust. Vi strävar efter hållbarhet för både människor och natur. Det betyder att vi använder naturmaterial, spillmaterial och återbrukar. Vi skapar ofta föremål som håller länge och kan repareras om de går sönder. Slöjd bidrar till människors välbefinnande, eftersom den stärker självförtroendet och främjar hälsan".

Blev mycket förvånad när jag nu igen gick in på hemsidan för att kolla vad de säger ­­­- ingenting om vad ordet hemslöjd är. Men jag kan faktiskt förstå att de strukit beskrivningen eftersom man vill få med flera deltagare men som inte är beredda att hålla sig till det traditionella kriteriet. Men kalla det då något annat än hemslöjd.

Smart sätt att göra silversmycken

 

Ett enkelt sätt att göra silversmycken är att dekorera med Overlay äkta silverfärg.

När man ska skapa glassmycken är det alltid något som inte blir helt perfekt till form eller färg. Då kan man pensla på Overlay och bränna igen i 650 grader. Vips har man ett helt annorlunda smycke. Eller så smälter man medvetet glasbitar som man sedan målar ett litet konstverk på.

Eller varför inte måla med Overlay på en bit keramik eller porslin. Möjligheterna är många. Många material kan dekokoreras med silver bara det tål bränning i 650 grader. Testa!

Bränn inte glasbitar större än 0,5 cm med gasbrännare. Större bitar riskerar att spricka eller explodera och skada ögonen. En brännugn eller Hot Pot i mikrougn behövs.

Mersmak

 

Det var så intressant att klä om soffan och fåtöljen. Nu har jag börjat snegla på svärmors underbara 60- tals matsalsstolar och konstaterar att de blivit lite platta i sitsen och att klädseln kunde vara lite intressantare.

Gubben och jag har besökt en möbeltapetserare i grannskapet och tittat på hennes tygprover ett flertal gånger. Gubben hittade genast ett perfekt rödbrunt tyg till sin kontorsstol men det behövdes flera besök förrän jag bland 100-tals tygprover fick ögonen på ett alldeles fantastiskt tyg "Tistel" ritat av den svenska konstnärinnan Dagmar Lodén år 1949. Jobs Handtryck i Leksand har nu tagit den i nyproduktion.

Jag är eld och lågor över detta eldochlågor-färgade tyg. Mycket våldsamma färger men i vår "svarta" matvrå blir det perfekt!

Också meterpriset är ganska våldsamt men ikeatyget för soffan och fåtöljen var ju så billigt så det jämnar ut sig, har jag bestämt. Kvaliteten känns toppen. Tjockt och slitstarkt, lin, bomull samt 3% nylon.

Min mycket färg- och formintresserade svärmor ler säkert glatt  i himlen åt vårt val av nytt tyg till stolarna. Det känner jag på mig.

 

Framme

 

Trevlig inredning vi har i nya huset, eller hur! Syns inte mycket annat än flyttkartonger. Tre nätter har vi övernattat efter flytten till Granby, Sigtuna. Sovit gott som aldrig förr trots stöket runt omkring.

Fyra starka karlar, tre flyttbilar och två dagar behövdes för att få vårt bohag flyttat. Ändå har inte pianot anlänt ännu. De fyra starka tog slut. Pianot anländer på fredag då vi förhoppningsvis har röjt undan så det får plats.

Otroligt att vi ska få plats för innehållet i 160 kartonger i våra skåp. Får se om det blir en flytt till med en massa kartonger till återvinningen.

Trots röran känns det så oerhört bra att att bo på landet. Lugnt och fridfullt så man hör minsta fågelpip. Noterade också att min tinnitus hörs bättre än i Östertälje. Kanske det inte beror på lugnet utan på bärandet, samt att det ger med sig så småningom, får jag hoppas. Egen bastu har vi äntligen fått. Hur i all världen har jag klarat mig utan det i 10 år?

Flera grannar har varit på besök och morsat. Vi har redan hunnit komma överens om äggutlåning och vattnandet av blommor vid behov. 

Nära till butik har vi verkligen inte. 8 km är det till närmaste. Men en riktig höjdare ligger på 20 km avstånd: Willys i Bro. Otroligt mångsidigt och fräscht urval och rejält med utrymme runt hyllorna. Vi var där och storhandlade i går och efteråt åt vi världens godaste lunch på restaurangen en trappa upp i samma hus. Inget märkvärdigt men sååå god köttgryta har jag aldrig ätit förr. Skönt att åka hem till lilla Granby, mätta och belåtna. Kommer att bli en återkommande veckoresa till Bro.

Solen har lyst upp alla våra dagar i Granby hittills. Underbart med lysande ruska (=när naturen sprakar i höstens alla färger) tätt inpå knutarna. Vi går ut ibland och njuter av tillvaron och glömmer råddet inomhus. Småningom blir det säkert fint även inomhus.

 

 

 

Upphovsrätten

 

Råkar då och då ut för att folk stjäl mina bilder och mina modeller. På kurserna brukar jag säga att det är ok att kopiera smycken i övningssyfte. Inte så lätt att lyckas kopiera smycken. Oftast blir det ganska olikt. Men när jag känner igen mina smycken i främmande personers skapelser, tycker jag inte det är kul. Känner de sig nöjda med sina verk? För att kunna känna sig riktigt stolt över det man gjort ska man nog ha hittat på något eget, tycker jag.

Träffar då och då på mina foton på mina smycken. Främst är det ABF som använder mina fotografier i sin information om kurser. Jag höll kurser på ABF i Tumba. Då tyckte jag att de hade så usla bilder som åskådliggjorde smyckekurser på hemsidan så jag lånade ut bilder för att beskriva mina egna kurser. Nu har jag inga kurser på gång hos ABF. Ändå är mina bilder i omlopp runt hela Sverige. Bl.a. hos ABF i Luleå och Borås såg jag mina foton i användning utan att de angav fotograf eller design. Jag har skrivit till dem om det felaktiga i detta. Inte förrän jag kontaktade centralorganisationen fick jag svar. Centralorganisationen verkar inte vara skyldig till detta, utan de enskilda lokalföreningarna tar bilder ur någon bildbank utan att tänka på vad man gör.

Ibland blir jag också tillfrågad om jag vill göra smycken av olika seriefigurer. Detta vägrar jag blankt eftersom det strider mot upphovsrätten.

Vågat

 

Tack för alla lyckönskningar inför flytten! Underligt nog så känner jag mig inte stressad utan föreställer mig att det är gott om tid. Vi ska vara utflyttade 7 oktober.

Men jag har ett så intressant projekt på gång så jag bara måste syssla med det: Jag klär om en ikeasoffa och fåtölj. Alla tiders Ikea! Det är dussinvaror men jag gillar dem skarpt. Går att anpassa till nya hem i det oändliga. Den utbytbara klädseln på gamla soffan och fåtöljen klippte jag upp i sömmarna. Använde delarna som mönster på nytt, spännande tyg och sydde upp ny klädsel. Fåtöljen klar. Vad tycks? Tycker själv att vi var nästan våldsamma när vi köpte ikeatyget "Stockholm" med stora, gröna ormbunksblad. Men det kommer att passa bra i vårt stora, färglösa vardagsrum. Ikeas tyger gillar jag skarpt. Stadiga och billiga samt härliga mönster. Inte ens Marimekko har motsvarande kvalitet men hundra gånger dyrare. Nu ska jag ta itu med soffan.

Två flugor i en smäll

 

Plötsligt har jag löst två av mina problem på en gång! Problem som jag "kämpat" med hela livet, kan man säga. Lösningen kom som en blixt från klar himmel.

Samlat på parfymflaskor har jag alltid gjort. Parfymer som jag aldrig använder, bara snusar på då och då. Jag har inte kunnat låta bli att köpa någon vacker flaska ibland. Jo, måste erkänna att utseendet på flaskan spelar största rollen. Men doften har nog betydelse, den också. Min favoritparfym är Kenzos löv samt en flaska med blomkork. Etiketterna har försvunnit för länge sedan. Men jag har också YSL Paris (tråkig flaska) samt diverse flaskor formgivna av olika konstnärer. Kenzos lövflaska fick jag av Johnny från Närpes under min singeltid. De andra har jag köpt själv. Min ex gav mig enbart sportredskap i present som jag heller aldrig använde och min nuvarande man är noga med att ge nyttigheter eller blommor :-)

Undrar hur andra använder sina parfymer? Jag står inte ut med att vistas med folk som stinker parfym. De flesta som jag känner säger samma sak. Vart tar alla parfymflaskor som produceras vägen? Är alla andra lika tokiga som jag och köper parfym för att ställa ovanpå badrumsskåpet? Jag går ju inte på nattklubbar och liknande. Det är kanske där som parfymerna används.

Men jag kom på ett användningsområde för mina parfymer.

Under många år har jag använt enbart oparfymerade tvättmedel. Jag tycker inte om att allt i mitt hushåll ska lukta tvättmedel. Ren tvätt luktar inte. Gärna får tvätten dofta frisk luft. Inget i världen slår den doften. Men det är inte alltid jag masar mig ut för att hänga tvätt. Och det doftfria tvättmedlet är inte helt luktfritt, det heller. Det har någon obestämbar lukt av olja eller något....

NU gör jag så att i sköljmedelsfacket sprayar jag ett par droppar parfym. Det tar bort det konstiga "doftfria" ur tvätten men det blir heller ingen parfymdoft kvar i kläderna. Perfekt! Men runt tvättmaskin är det en evig parfymdoft. Men det stör inte mycket. Och parfymnivån sjunker i flaskorna. Ska kolla på båtresan till Finland om jag hittar någon ny tjusig flaska.

 

6 års lycka

 

När jag flyttade till Södertälje för 6 år sedan hade jag speglar i bagaget. En spegel blev skadad i transporten. Först blev jag mycket ledsen och tänkte på det gamla uttrycket om 7 års olycka. Ska mina följande år i Sverige bli olyckliga? Nähä, jag är inte vidskeplig! Detta ska bli en utmaning! Jag krossade några speglar till. Så målade jag väggen mörkgrå, klistrade upp skärvorna och blev mycket nöjd.

Nu när jag är i färd med att åter en gång flytta. Städade huset för fotografering för försäljning  och kom att fundera lite närmare på mina speglar. Inte blev det olyckliga år utan hittills 6 underbara år i ett underbart hus, i ett underbart land, med en underbar svärmor och inte minst: en underbar man.

Vilken fröjd!

 

De senaste veckorna har det varit intensivt med smyckekurser. Nu senast har jag hållit kurser för ABF i Segersjö samt hemma i ateljén.

Ganska tröttsamt med många kurser samma vecka. Jobbigt att släpa med sig en massa tunga väskor med redskap, glas, silverlera (ja, små silverlerapåsar är ju inte så tunga, men allt i öuk, som man säger i Österbotten = allt bidrar). Och att komma ihåg att få med sig allt är nästan värst.

Men vilken gädje när man ser att deltagarna lyckas bra med sina smycken! Att se hur ögonen glittrar på dem. Och att de funderar på hur man kan gå vidare. - När blir nästa kurs? - Kan jag få köpa startpaket och jobba hemma?

Jag kan inte påminna mig att någon kursdeltagare misslyckats med sina smycken. Men det gäller att inte välja för svåra modeller om man är nybörjare.

På bilden ses några av deltagarnas glassmycken från kurserna i Segersjö

 

Stickäventyr

För många år sedan var jag en riktig stickentusiast. Jag stickade tröjor till mig själv och bekanta och jag stickade t.o.m. några klänningar. Nu har jag haft en paus i stickandet på ca 10 år. Inte ens raggsockor har jag förärat barnbarnen.

Men barnbarnet Elis´mamma tyckte att Elis skulle behöva yllesockor. Det var startskottet på en ny stickperiod. Det var som att cykla - satt i ryggmärgen. Jag fick upp ögonen för alla nya, underbara garn som finns till salu. Flerfärgat garn är så intressant att sticka av. Fascinerande att se hur olika ränderna blev i olika storlekar.

En bekant hade inhandlat garnet Stella Paljett från Järbo som såg så mjukt, gulligt och glittrigt ut. Aldrig i livet att jag hade stickat något så pråligt som en paljett-tröja till min dotter när hon var liten, men nuförtiden är jag mycket lyhörd för mina barnbarns önskemål. Ju mera glitter desto bättre tycker 4- och 7-åringen. Jag gick in på garnföretagets hemsida och kollade in paljettgarnet. Såg också bra ut på bild. Fanns i vitt och svart och rekommendationen var stickor nummer 4. Så jag bestämde mig för att sticka gammaldags hederliga vita koftor till tjejerna, men med glitter och lite lurv.

När garnet anlände visade det sig att på banderollen stod det att garnet skulle stickas med stickor nr 7. Mycket skeptiskt stickade jag en provlapp med det tunna garnet på stickor nr 7. Mycket, mycket för glest för att lämpa sig för tröjor till barn. Testade med 5 nr, med 4 nr. Fortfarande för glest. Slutligen bestämde jag mig för stickor nr 3,5. Det blev perfekt med mitt relativt lösa handalag. inte för stabbigt men inte heller för glest. Räknade ut maskantalet enligt ett utritat sömnadsmönster och stickade några varv.

Men se följden av mitt val av stickor var att den tråd på garnet där paljetten var fästad blev kortare och kortare för varje varv. Blev tvungen att justera tråden i båda sidorna varje varv = göra öglor av de trådar som inte hade paljetter.

Jag blev så förbaskad på detta långsamma sätt att sticka vanlig slätstickning så jag ringde till leverantören. Fick ett snorkigt svar att jag ska följa deras stickbeskrivningar och att ett litet fel på deras hemsida inte var något att orda om: "Har inte du gjort fel nångång?"

Inte hade jag tänkt mig att följa nåra konstiga, moderna stickbeskrivningar som företagets konstnär utarbetat utan jag ville göra som jag ofta har gjort: Välja ut ett intressant garn och sticka den modell och med de stickor jag tyckte var lämpliga. Inte kan man sticka tunna, sladdriga tröjor till småflickor där hela deras händer hade kunnat gå igenom stickningen!

Verkade som om stickrådgivaren var helt oförstående till att någon kan sticka utan en stickbeskrivning. Och att detta flortunna garn och stickor nr 7 var lämpligt till barntröjor från storlek 92 (ca 2 åring). Dessutom tyckte hon inte att det var något problem att det på hemsidan stod att man skulle använda stickor nr 4 men nr 7 på garnbanderollen. Man ska ju följa beskrivningen!!!!

Vad tycker ni alla mina stickvana vänner? Visst ska man kunna köpa garnet först och sedan anpassa till önskat mönster??? Ser fram emot att höra synpunkter!

Man ska kanske hålla sig till det gammaldags, hederliga helyllegarnet man har i gömmorna!

 

 

Steninfattning

 

Foto: Art Clay

 

När man har som mest jobb infinner sig också inspirationen till nya smycken lättast, tycker jag. Det är så fantastiskt med silverlera för det finns nya tekniker och modeller i det oändliga.

I dag grejade jag en ring med en infattning av sten i ny teknik. Chatong för infattning av sten i en ring kan man göra själv av silverlera. Och snyggt blir det och billigare än att köpa chatongen.

Tillverka en rullad ring. Låt den torka. Skär ett v-format hack genom hela ringen. Rulla ca 2 g silverlera till en korv. Dela korven i två bitar och placera bitarna i kors över nedre delen (spetsen) av stenen. Stenen kan gärna vara ganska stor så blir arbetet lättare. Korvbitarna skärs av en liten bit över övre kanten. Detta kryss bildar en chatong. Låt torka. Tryck med sprutan ut lite lera i hacket på ringen. Pensla pasta på krysset och tryck ner i hacket på ringen. Putsa, låt torka, bränn och polera.

Åren de går.

.....och inte känner man sig gammal för det!

 

I lördags träffade jag några studiekamrater från hemslöjdslärarutbildningen i Åbo. Några hade jag inte träffat sedan 1972. Vi firar således 40-års jubileum i år.

Fantastiskt att träffas igen! Alla var sig mycket lika utom möjligtvis jag då som dubblerat min person.

Det var mycket skratt och skoj när vi tittade på bilder från studietiden. Inte kände man igen sig själv på de gamla bilderna. Vad man var smal och snygg. Och jag som tyckte jag var för tjock redan då.

Många har haft något helt annat än hemslöjd som sitt levebröd. Men Päivi som flyttade till Tyskland har jobbat med vävning. Hon hade på sig sin handvävda poppanajacka som jag blev mycket förtjust i. Också jag har ju vävt och sytt poppanajackor men hon hade använt poppana (snedklippta bomullsremsor) både till varp och väft. Det har jag aldrig testat. Blev riktigt inspirerad.

Vad är egentligen hemslöjd?

 

Fantasifull och välgjord hemslöjd

på Liljevalchs

 

I år fyller Hemslöjden - Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund 100 år. Grattis!

Det firar man på många håll i landet.

 

Traditionellt och nyskapande på Liljevalchs

På Liljevalchs i Stockholm visar man en stor jubileumsutställning. Den pågår fram till 2 september. Jag besökte utställningen för någon vecka sedan. Det var med lite kluvenhet jag tittade på utställningen.

Den ena delen av utställningen visade både traditionell samt nyskapande hemslöjd när den är som bäst: traditionellt broderi, sameslöjd, träslöjd o.s.v. samt de gamla teknikerna i ny tappning bl.a. eleganta högklackade stövlar i näver. Fascinerande! Besökarna får också möjlighet att själv pröva på olika tekniker.

Huvuddelen av utställningen heter: "Ser du löven för alla träd?" Man tillverkade 2000 lövstommar, storlek 80 x 50 cm. Alla som ville och anmälde intresse fick skapa ett eget löv med stommarna som utgångspunkt. Alla tekniker och material var möjliga. Och skogen blev enorm! Materialen är allt från karamellpapper, konservburkar, plastpärlor till glas, keramik, garn, näver och trä. Det var spännande att gå och titta på allt konstigt, tokigt, roande, fängslande och gulligt folk hittat på. Man kan ofta läsa in historier, sagor, besvikelser, minnen och tankar i konstverken. Ja, jag skulle hellre kalla löven för konstverk i stället för hemslöjd. Behållningen av utställningen var mycket positiv. En kombination av hemslöjd när den är som bäst och modern skaparglädje. De flesta löven var fantasifull, välgjord hemslöjd. Några var enbart fantasifulla.

 

Hemslöjd?

Tanken var god. Men borde man inte ha tagit tillfället i akt att informera allmänheten om vad hemslöjd är? Hemslöjd är inte allt som man kan tillverka med händerna! Men man kanske inte riktigt vet vad hemslöjd är nu för tiden?

Jag förstår så bra att man vill locka så många som möjligt att skapa med händerna. Ändå får man inte glömma bort att pyssel är pyssel och hemslöjd är något annat. Det är många som glädjande nog finner nöje i att göra olika slag av hobbyarbete. Hobby har blommat upp som aldrig förr med smycken, scrapbooking, plastleror och annat kul. Också konsten lever som aldrig förr.

Jag vill citera Sörmlands Hemslöjdsförening: "Rötterna till hemslöjd finns i självhushållningssamhället där den också hämtar inspiration. Slöjdade föremål är präglade av handens arbete och kunskap om material och teknik. Inom hemslöjd används traditionellt naturen som materialkälla, men även återbruk är vanligt. Hemslöjd är en förening av nutid och tradition, lokal särprägel och slöjdarens skaparlust. Vi strävar efter hållbarhet för både människor och natur. Det betyder att vi använder naturmaterial, spillmaterial och återbrukar. Vi skapar ofta föremål som håller länge och kan repareras om de går sönder. Slöjd bidrar till människors välbefinnande, eftersom den stärker självförtroendet och främjar hälsan".

 

Krimskrams - hemslöjd

Riksförbundets tidskrift Hemslöjden har jag prenumererat på ända sedan 70- talet. Den har varit en enorm tillgång i min undervisning i hemslöjd. Jag kommer speciellt ihåg en artikelserie som belyste just vad hemslöjd är. Man hade intervjuat ett antal hemslöjdare. Det som framhölls var: Tradition, tekniker, hållbarhet, naturmaterial, användbarhet, harmoni samt tilltalande för ögat.

På senare tid har man ofta sett förskräckliga alster avbildade i tidningen och speciellt på omslaget. De flesta artiklarna i tidningen är fortfarande mycket tilltalande och hemslöjdsbetonade, men dessa avvikande beskrivningar av alster i allehanda krimskramsmaterial får mig att må illa. Jag förstår så bra att man vill få flera läsare genom att vidga ramarna, men tidningen förlorar också läsare med denna modernisering. Åtminstone jag sa upp min prenumeration förra året efter allt för mycket skräp i tidningen.

Inget fel i att skapa moderna hemslöjdsprodukter och konstverk med traditionella tekniker och material. Och som sagt, inget fel i skapande och självförverkligande i plast, karamellpapper och andra roliga material. Men blanda inte ihop detta med hemslöjd!

Löven auktioneras nu ut på Tradera till förmån för regnskogar. Passa på och få ett trevligt konstverk på väggen!

Kurser i Österbotten

Precis som en gammal häst kan jag inte sluta med det jag sysslat med i många år. Jag kan inte låta bli att planera kurser igen i Jakobstad nu när jag har lägenhet där.

Jag hoppas att få samla många goda silverleravänner i Jakobstadsnejden igen i höst runt mitt stora vardagsrumsbord. Vad sägs om att ta en lördagskurs den 1 september? Jag startar med en fortsättningskurs för dem som tidigare jobbat med silverlera.

Så har jag också tänkt mig att ge dem som länge sysslat med silverlera möjlighet att avlägga certifikat och bli silverlerainstruktör.

Naturligtvis ska det också bli nybörjarkurser.

Mässings- och kopparlerorna har jag jobbat med en hel del på senare tid. Intressant att kombinera mässing, koppar och glas med silvret. Det ska österbottningarna också få testa.

Detta med silverlera blir bara trevligare ju mera man jobbar med det. Fantastiskt att nya modell-idéer dyker upp i skallen hela tiden, de tar aldrig slut.

Österbottningar hör gärna av er och ge mig synpunkter på datum och kursinnehåll! Tipsa gärna vänner och bekanta om kurserna.

Vi ses!

Isbjörn i fönstret

 

Nyss hemkommen från Österbotten, Finland.

Jag är mycket glad över att ha en bostad också i Jakobstad nära till mamma, barn och barnbarn. Lägenheten börjar vara färdigmöblerad. Det blev en härlig blandning av gamla och nya möbler. Bokhylla, matsalsbord o stolar och soffan beställde vi på internet från Ikea. Fantastiskt hur bra allt fungerade.

Leveransen kom på utlovad dag, distributionsgubbarna var enormt trevliga och bar gladeligen stora paket uppför trappan. Men hopskruvandet då? De två vännerna Erik och Martin anmälde sig alldeles frivilligt att montera (eller var det deras fruar Anita och Heddi som uppmanade dem?) och min son ställde också upp. Allt blev uppackat och hopskruvat på en dag. Soffan tog mesta tiden att få ihop.

Soffbordet som vi ville ha gick av någon anledning inte att beställa på nätet men Heddi och Martin hade ett avlagt soffbord som bara stod och väntade på att få komma hem till oss.

Sängar lyckades vi heller inte beställa men vi tänkte att sängar hittar vi säkert i Jakobstad. Och det gjorde vi - på Missionsstugans loppis hittade vi en rejäl furusäng och ett furuskrivbord där mittskivan sågades bort så vi fick två nattygsbord. Märkligt - jag som blivit så trött på furu efter ett 25 årigt liv bland idel furumöbler! Men sovrummet har senapsgula garderobsdörrar och de tyckte jag först var förfärliga och måste målas om i vitt. När jag fick se furusängen kom jag på att garderobsdörrarna passar utmärkt ihop med sängen och behöver inte målas. Perfekt! Och sängen och borden kostade endast 15 €.

I sovrummet återstår att hänga upp ett par 15 åriga gardiner som jag är mycket förtjust i men som inte passat i mitt hushåll på ett tag.

Ett "konstverk" till sovrummets vägg håller jag på och färdigställer. Det ska bli ett fönster där fyra katter (fyra barnbarn) klänger. Tyget har jag batikfärgat. Ska lägga in bild på katt-tavlan så småningom.

Ett par gamla länstolar som mina föräldrar ärvde på 40-talet har landat hos mig igen. Efter mina föräldrar använde jag dem i sommarstugan, sedan övertogs de av dottern, därefter fick sonen dem. Stolmattorna av senare datum passar perfekt ihop med soffan och gardinerna och stoltyget perfekt till den rödbruna färgen på soffbordet.

Och pricken över i: Isbjörnsgardinerna Nanuk från Marimekko! Jag har alltid gillat stormönstrade gardiner men inte alltid fått stormönstrat att passa ihop med de tavlor jag haft på väggarna. Nu kommer jag att anpassa tavlorna till gardinen! Få se hur det går.

Drakens år

 

Enligt det kinesiska horoskopet är det drakens år detta år.

Jag har gjort smycken till alla mina nyfödda barnbarn. I januari föddes mitt senaste barnbarn Elis. Enligt föräldrarnas önskan ska hans "farmorspresent" bli en drake.

Nu har jag suttit och kämpat med en silverdrake som jag har färgsatt med emalj. Först gällde det att rita modellen, sedan att få modellen lagom liten och så få emaljfärgen rätt. Svansen gick av tre gånger före bränningen men jag reparerade och slipade. Draken fick först för mörka fötter så det såg ut som om den klafsat runt i lera. Så kunde den ju inte se ut. Jag filade bort emaljen på fötterna och emaljerade igen. Vad står man inte ut med för sitt barnbarn!

Jag tycker att det är viktigt att det är en snäll och gullig drake som man inte behöver vara rädd för. Till påsk får den komma hem till Elis.

Farmors kaffekopp

 

En gammal, kär kaffekopp gick i kras härom dagen. Vilket elände! Men så kom jag att tänka på att man kan göra smycken av skärvorna.

Jag skar ut en mönstrad bit med glasskärare och knäckte med knäcktång. Därefter gnagde jag biten rund med bryttången och slipade lite på kanterna.

Av silverlera rullade jag en korv som jag fäste runt porslinsbiten samt gjorde ett hänge på baksidan. Så var det bara att låta silverleran torka.

Dekorationens mindre blomma var röd före bränningen men trots att jag brände i bara 700 grader höll inte färgen utan det röda blev brunt. Men egentligen tycker jag att det blev snyggare med lite diskretare färger. Den gula, blåa, gråa och svarta färgen förändrades inte i bränningen.

Nu lever farmors kaffekopp vidare som ett halssmycke.

Symbolsmycke

I höstas startade jag i samarbete med Södertälje kommun och Suomi-Seura en kurs i smycketillverkning med avsikt att skapa en smyckekollektion som ska fungera som logo för sverigefinländare.

Det var en grupp med 9 duktiga smyckeskapare som träffades under 13 kvällar. Vi åstadkom mycket trevliga och användbara prototyper.

Nu ska vi fortsätta på samma tema. I februari startar en kurs både för dem som var med i höstas men också en nybörjarkurs.

Det är en härlig utmaning att designa smyckemodeller som knyter an till både Sverige och Finland och vår gemensamma historia.

Dessutom är det en stor utmaning för mig att undervisa på finska! Det gjorde jag aldrig i Finland. Det fungerade bra under höstterminen. Visserligen kallade jag humla för humalainen (betyder på fyllan!) i stället för kimalainen. Liknande episoder uppstod flera gånger och vi skrattade gott.

Lek med Slow Dry silverlera

Ring i Slow Dry silverlera med glasöga

Jag tänkte göra en ring av Slow Dry silverlera men det var så kul så det blev 5 ringar och en berlock. Kolla de andra smyckena på sidan Smycken i silver, brons och koppar.

Jag knådade ca 7 g Slow Dry silverlera i plastfolie. Formade till en korv, värmde "korvpaketet" i armhålan under tiden som jag gjorde i ordning ringställningen och andra tillbehör. Jag tryckte in silverleran i en tom silverleraspruta, klippte av halva spetsen och tryckte ut leran på ett infettat plastunderlag. Så formade jag silverlerasträngen runt ringmandrelen. Jag upprepade hela proceduren för varje smycke.

Slow Dry leran är lite segare än den vanliga silverleran och passar bra till långa smala smycken och ringar.

Berlocken, garnnystanet, kan ni kanske gissa hur det blev till. Jo, en ring blev inte så lyckad vid formandet runt mandrelen så jag rullade ihop strängen och tänkte göra om från början. Men klumpen var så gulligt så jag tryckte i en ögla och så blev det ett annorlunda smycke.

Ringen här på sidan fick en glassten i mitten av kringlan.

Emaljeringsförberedelser

Mitt i julbrådskan bestämde jag mig för att också jag ska ha en blogg.

Det är endast ett fåtal dagar sedan jag höll min senaste kurs i silverlera och redan längtar jag till nästa. Men innan nästa kurs är det en lång julledighet. Det brukar visst vara så i början av en semester att det är lite svårt att varva ner.

I dag tillverkade jag färgprover för emaljeringskursen i mitten på januari. Jag har rustat mig med många nya läckra emaljfärger. Också en grannröd färg finns nu på paletten. Den är så vackert julröd att det är synd att vi inte hinner använda den nu före jul. Men det kommer väl flera jular, antar jag. Och rött är ju bra annars också.