Blogg om ditt och datt

Själfull matta

 

Roligt att än en gång få försöka anpassa sig och sitt bohag till en ny bostad och lyssna till dess själ.

Går ganska bra då det gäller att flytta från stor till liten bostad. Nyinvesteringarna blir inte så många och börsen och gubben tar det med ro. Hittills har inköpen inskränkt sig till nya kaffekoppar (endast 5 st av de gamla fanns kvar och skulle ha behövts oberoende av flytten), en soffa och två hallmattor.

Jag har oroat mig för hur jag ska hitta lämpliga mattor. Väver gör jag inte mera. De som vanligtvis finns till salu till humant pris brukar jag inte tycka passar mig. Betala för specialdesign är inte att tänka på. Men plötsligt hittade jag MATTAN när jag lite förstrött googlade på internet en dag!

Denna matta skulle jag aldrig ha accepterat förr i världen. Tänk vad man kan ändras! Denna matta är lite gles och slarvigt vävd men jämnt slarvig över hela längden. Enkelheten tilltalar mig sååå. Tillbaka till första stadiet i vävning! Men den är vävd med läderremsor och har därför en naturlig tyngd och strävhet och ligger så bra på golvet. Dessutom "gifter den sig" så bra med parketten under. Färgen smälter in så bra och låter annat dominera. Dessutom var den otroligt billig. Tänker beklagande på den som vävt mattan och fått för liten timpenning någonstans långt borta.

 

Nattlig konsert

Blev oväntat lyssnare till en konsert i natt. Det var överraskande trevligt. Det var för varmt för att sova så jag satte mig på balkongen och lyssnade på orkestern som uppträdde utanför stadshotellet ett kvarter bort samt såg på alla människor som strosade på gatan nedanför. Överraskande många äldre var också i farten. Konserten ingick i Jakobs dagar som pågått hela veckan.

Läste på nätet att orkestern heter Italo Brothers. Ett stycke fastnade definitivt i min skalle: Stamp on the ground. Den tyska gruppen fick ett fans till.

Annars är livet inte så fröjdefullt just nu. Gubben och jag håller på och röjer de sista grejorna ur radhuset och och både centrumbostaden och Otto Malmverkstaden fylls med kartonger i det oändliga. I den här värmen går det trööögt. Vi har tre dagar på oss nästa vecka att avlägsna det sista samt städa. 1.8 ska vi vara ute. Men till all lycka har man utlovat svalare väder. Vi kanske lyckas få det att gå jämnt ut.

Äntligen

Klart att man ska se och höra Skymning Gryning! I går blev det äntligen av. Samtidigt blev det gubbens och mitt första besök i Munsala kyrka.

Vi ställde oss i god tid i väg för att få bra sittplatser för att kunna höra och se bra. Men nästan alla hade tänkt likadant så vi hamnade långt bak trots att vi var ca 40 minuter tidiga. Intressant att iakta folk hur de placerade sig. Alla ville sitta ytterst mot mitten på bänkarna. Men vi placerade oss innerst och hade en massa tomrum framför och följaktligen såg mycket bättre än när vi först suttit ytterst och tittat på en massa nackar.

Intressant att studera publiken som till största delen verkade känna varandra. Stämningen bland publiken var hjärtlig, spontan, gladlynt osv. Alla verkar gilla varandra i Munsala!

Oratoriet var som helhet i mitt tycke fantastisk! Tänk att man kan åstadkomma sådant i lilla svenskfinland. Jag hade stora förhoppningar på solisterna. Therese Karlsson och Margaretha Nordqvist sjöng underbart, vilken njutning att lyssna på dem.  Men jag hörde någon muttra i bänken att ljudtekniken inte var bra. Ljudet var så högt uppskruvat så det gjorde ont i öronen ibland, men ändå hörde inte jag en enda textrad under hela föreställningen. Jag hade uppskattat ett programhäfte med text på låtarna. Jag hade ändå munnen upp till öronen när vi tog oss hemåt med senaste melodin trallande i skallen. Fulla poäng för musiker och kören! Trevlig fortsättning på kvällen blev det också när grannen Margaretha och Sven-Ole bjöd in oss på kaffe, hembakt och trevlig samvaro. De hade också varit på konserten.

Från radhus till lägenhet

 

Är vi riktigt tokiga? Med smärta i hjärtat tog vi beslutet att det måste bli ännu en flytt.

Tanken var bra att vi skulle ha både vårt boende och sysselsättning i det stora radhuset men verkligheten blev lite annorlunda. Det blev för lätt för mig att bli sittande med min glas- och silverkonst, hade svårt att slita mig och komma mig ut.

Nu har vi kommit på en så god idé! Vi ska bo i liten lägenhet men ha verkstad på gångavstånd från boendet. Då får vi automatiskt vår promenad varje dag samt får känna att man fortfarande är någorlunda i skick och kan gå till jobbet. Förhoppningsvis ska folk känna att det är lätt att sticka sig in  och se vad vi sysslar med när vi blir verksamma nästan mitt i centrum.

Vi har faktiskt skaffat vår verkstad redan. Den finns på Otto Malmsgatan 6. Vi har t.o.m. skyltfönster där det så småningom ska finnas lite glas- och silvergrejor. Gubben kommer också att ha plats för sin musikverksamhet med pianospel, notskrivning etc. Men det blir nog först till hösten som vi tar lokalen i bruk på riktigt.

Vi har ju vårt sommarboende på torpet i Kantlax. Där är det lätt att hålla igång med simning, trädgårdsarbete eller lite stavgång runt byn.

Men just nu står vi inför en jobbig uppgift: Hitta rätt köpare till radhuset och börja göra oss av med alla prylar och möbler som inte ryms in i lilla lägenheten eller i verkstaden. Mäklaren Robin på riska.fi hjälper oss med försäljningen.

Vi har trivts sååå bra i radhuset som är i toppenskick. Trädgården har vi gjort till vår drömträdgård med minimala krav på skötsel. Grannarna är också riktiga drömgrannar! Nu hoppas vi på att hitta köpare som uppskattar radhuset lika mycket som vi.

Håhå jaja

Än en gång får vi konstatera hur svårt det är att få projekt att lyckas utan tandagnisslan.

Torpet i Kantlax har fått nya fönster. De skulle monteras i januari men besked kom i november att de redan levererats och skulle monteras inom en vecka. Jaha?? Vilken dag då? Vi behövde vara på plats och öppna dörren. Det var det omöjligt att få besked om på förhand. Fönstren var mycket välgjorda men ojojoj när de skulle monteras! Montörerna verkade inte vara så pigga på att jobba långa fredagar så de åkte hem igen med motiveringen att fönstren inte passade. Föräljaren gjorde nytt besök och mera mätning: inget fel på fönstermåtten. Montörerna kom veckan därpå.  Då passade fönstren men väggisoleringen runt om lämnades oskyddad utan foderbräder eller fönsterblecki två veckor. Skulle göras klart nästa fredag. Ingen montör kom. Inget besked om när man kommer och gör klart. Det blev ett nervöst väntande under några regniga dagar. Hopplöst att få tag i ansvarig.

Allt är nu äntligen åtgärdat och ersättning utlovades för extra besvär och många resor som vi gjort till Kantlax. Inte direkt någon villasäsong just nu. Fakturan anlände utan någon kreditering. Nya telefonsamtal och nya mail. Kreditfakturan anlände samma dag som fakturan skulle betalas men den utlovade ersättningen hade halverats utan någon förklaring. Nu orkar vi inte tjata mera. Men inga dörrar eller fönster mera från Skaala.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Katt ska man ha

Vårt boende i Jakobstad är nu fullständigt! En katt i grannskapet som hälsar på ibland behöver man ha.

En stor rödhårig härförare som vi kallade Hannibal uppenbarade sig i våras. Råkade sammanfalla med att vi hade haft stekt fisk till lunch och fönstren stod öppna så dofterna spred sig till grannarna. Hannibal var så charmerande och ville absolut komma in. Vi stålsatte oss och kelade med honom på altanen.

Nu kommer Hannibal på besök då och då. Ibland sitter han på muren och kollar vad vi har för oss inomhus. I sommarvärmen hände det sig att ytterdörren stod öppen och Hannibal kunde smita in och kolla hur det är hos oss. Men något kelande blir det inte inomhus. Ingen godbit heller. Han har fattat att oss ska han umgås med i trädgården.

Han heter naturligtvis inte Hannibal. Men vi var inne på rätt spår för han är en riktig härförare och heter Rommel . Passar också bra, tycker vi för han brukade kallas Ökenräven.

På torpet i Kantlax har vi också ibland en katt på besök. Men han är så skygg och vill inte umgås med grannarna. Den inskränker sig till att ropa hej (mjau) lite på avstånd. Grannfrun pratade en gång om att hon har en katt som heter Lassepojken så vi tror att det är just den katten.

Otrolig sommar

Man tror inte att det är sant att det kan vara en sådan sommaraktig sommar här i Österbotten! För det mesta brukar det vara några dagar värme och sedan är det regnigt, blåsigt och svalt igen. Nu har vi haft hur mycket sommar som helst och värmen bara fortsätter!

Jag tänkte när renoveringen och grävningen vid torpet fortsatte ända till midsommar att nu blir det ingat njutande denna sommar heller, bara arbete. Men tji fick vi.

De två senaste veckorna har vi haft besök av goda vänner från Sverige. Underbara människor som vi kunnat visa Jakobstads- och Nykarlebytrakten för. Och så har vi badat, solat och pratat i det oändliga och blivit ännu godare vänner.

I dag har vi "kissanpäivä" (kattdag) och gör ingenting. Jo, bad i poolen ska det bli men det kan väl inte räknas som om man gör någonting.

 

På slutrakan

Renoveringen vid torpet sjunger på sista versen, hoppas vi. Jakepojkarna lägger i dag sista handen vid renoveringen i poolhuset. Ja, lite återstår ju alltid såsom el och vatten! Men det borde vara en bisak nu när fukt och dålig lukt är borta och golven nya och hela badrummen förnyat.

Jakepojkarna har gjort ett bra jobb för oss. Vi har kunnat lita på att de kommer som utlovat. Känns som om de har möjlighet att upprätthålla sin yrskesstoltet och gjort ett bra jobb. Vi har fått ha förmånen att kunna anlita Jakepojkarna både hemma och på torpet och blivit så nöjda.

Ett litet projekt har vi ännu på gång vid torpet. Litet och litet... - hela gårdsplan  ska grävas upp, trädstubbar ska bort, dräneringsrör ska ner i marken, nya plattor ska läggas och lutningen mot husen ska ändras till från husen. Men man har lovat att allt ska vara klart före midsommar.

 

100 nya psalmer

Lyssnade du på Radio Vega i går kväll? Om inte så finns programmet kvar på Arena. Där kan man också lyssna till alla de nya, inspelade psalmerna med körer från hela svenskfinland.

Vi åkte bil just som programmet 100 psalmer i nya psalmboken sändes i radion.

Det blev många tankar som flög genom min skalle. Ska inte psalmerna i kyrkan vara "riktiga" psalmer, ska inte psalmer vara lättsjungna för kyrkobesökarna, kan rytmerna i psalmerna verkligen vara vilka som helst: tango, gospel, brasilianska? Gubben tyckte också att psalmer ska vara psalmer och inte karibiskt tjoande, men barnbarnet som var med gillade de pigga barnsångerna.

Men mina tankar förändrades vartefter programmet pågick. Underbara, välklingande nya sånger och underbara välljudande körer som framförde musiken! Vad folk kan i lilla svenskfinland och så många proffsiga körer det finns! Psalmer kan så väl vara pigga melodier eller avancerade tongångar. Är ju en annan sak om de verkligen sjungs under högmässorna av kyrkobesökarna.

Väl hemma igen satt vi kvar i bilen och åhörde pricken över iet: Helig, helig, helig nr 808. Otroligt vackert! Den skulle jag gärna vara med och sjunga i kyrkan eller ännu hellre åhöra live med den skickliga kören!

 

Härlig musik på Svenska Gården

 

ALO, jazzgruppen där Gubben är med, var så nöjda med gårdagskvällens musikevenemang. Salen var fullproppad med åhörare och stämningen på topp. Det blev stående ovationer på slutet samt extranummer.

Repertoaren var så varierande så alla kunde säkert hitta åtminstone en favoritlåt. Jag kan inte komma på någon enda som jag inte gillade. Allas soloinsatser var toppen! Mycket speciellt när gitarren och kontrabasen spelar en melodi unisont. Saxen hade en mycket fin ton, särskilt i lyriska ballader.

Ser verkligen fram emot nästa konsert!

1000-tals likadana bågar

Både gubben och jag behövde nya glasögon. Vi har under en längre tid stuckit oss in hos olika glasögonförsäljare för att kolla bågurvalet. Gubben har inte svårt att hitta lämpliga bågar, för han är utrustad med en ordentlig kran där de flesta bågar passar. Under årens lopp har jag kommit underfund med att jag inte kan följa modet, för de enda bågar som passar mitt runda ansikte och obefintliga näsa är kantiga metallbågar med små näskuddar som lyfter ut glasögonen en bit från kinderna. Går inte med dessa stora, moderna dasslock som verkar vara det enda man får tag på nu för tiden.

Jag har också letat på nätet bland alla 1000-tals nästan likadana bågar. Mycket få kantiga modeller finns. Men hos ett portugisiskt företag hittade jag Bågarna! De är inte trist svarta eller gråa utan blåa med grön insida :) Jag tänkte att det må bära eller brista så jag beställde dem. 49 € vågade jag satsa på bågarna men glasen måste jag nog prova ut på närmare håll. Vis av skadan när jag en gång tidigare chansade och beställde på nätet och blev vindögd när jag försökte använda dem.

Utrustad med nya bågarna styrde vi kosan till Instrumentarium i Jakobstad för att beställa två par glasögon till gubben och glasen till mina bågar. Men si mina glas skulle ha kostat skjortan eftersom jag inte skulle köpa bågar samtidigt. Vi tackade för oss, gick hem och ringde till Specsavers i Kokkola där det gick sååå bra att få glas till egna bågar, dessutom ett par på köpet som faktiskt också är kantiga. Också gubbens andra par kom på köpet.

God Jul

 

önskar jag er alla! Det var en fröjd att planera och tillverka årets julkort. Valet av motiv var inte svårt eftersom jag en längre tid fördjupat mig i Zacharias Topelius författarskap. Nykarleby ligger mig varmt om hjärtat då vårt sommartorp i Kantlax, Munsala, hör till Nykarleby. Därför blev Nykarlebystjärnan ett självklart motiv i år. Men klart att jag ville ha med också Jakobstadssymbolerna Tro, Hopp och Kärlek.

Som så många gånger de senaste åren stressar jag inte inför julen i år heller. Jag kan märkligt nog känna en viss saknad när jag tänker på stressen förr med städning, bak, matlagning, pynt och julklappsinslagning. Men det blir en God Jul i alla fall!

Vintersväng

 

Voi arma va di spelar bra! Hade just nöjet att lyssna på ALO, Anders Lindhs Orkesters repetition hemma hos oss. Bådar bra för deras "keikka" Vintersväng på Svenska Gården fredag 19.1. 2018 kl 19.00 - 21.30 Boka in det redan nu och kom och lyssna!

6.12.2017

 

Högtidlig dag, Finland 100 år!

Vi inväntar gästerna till kvällens middag och bal på slottet (i TV).

Va bra!

...Just precis vad jag behövde höra!

Jag tittade just på Efter Nio i TV. Intressant intervju med en tjej som gjort sig av med en massa onödiga grejor.

Mitt försök till minimalism har pågått i många år. Jag har väl aldrig varit någon samlare men mitt jobb har gjort att jag behövt mycket material och tillbehör. Det är så jag ryser när jag tänker på hur det var att inför varje läsår planera nya kurser, lägga tid på att lära sig själv nya tekniker, tillverka åskådningsmaterial samt inhandla material för undervisningen (som sällan bekostades av arbetsgivaren).

Den första större röjningen inträffade vid flytten från egnahemshus till lägenhet för ca 15 år sedan. Följande röjning vid skilsmässan ett par år senare. Så blev det flytt till Sverige med alltför mycket grejor i bagaget som jag inte kunde skiljas från. Det som verkligen tog på krafterna var när bohaget efter svärmor och mamma skulle sorteras. Vid återflytten till Jakobstad gjordes en ordentlig röjning men likväl blev flyttlasset för stort. Det som väl är mitt problem när det gäller bostäder är att jag är lite för kinkig med inredningen och lyssnar mycket till känslan i bostaden och vilka färger och möbler bostaden vill ha. Sådant kan man inte alltid känna innan man börjar möblera. Men hjälp av Missionstugan löste gubben och jag problemen ganska lätt. Detta med att försöka sälja prylar har jag aldrig behärskat men ge bort till välgörande ändamål går desto lättare.

Under de snart två år som gått sedan flytten till Jakobstad har vårt hem varit hyggligt minimalistiskt utom i en centralgarderob (och naturligtvis i mitt eget arbetsrum som det aldrig kommer att bli någon ordning i). Det som jag  irriterat mig fruktansvärt på i centralgarderoben är tre hattar som ensamma lagt beslag på en hel hylla. Hattarna har bara inte gått att skiljas från. De är ju förenade med så många minnen. En brukade jag alltid använda i julkyrkan förr i världen (mamma och dottern klädde sig också i hatt). En tillverkade jag speciellt till dotterns bröllop och använde endast en gång (men den var ju så fin) och den tredje hade jag tovat och passade så bra med en cape som jag gjorde för 20 år sedan men numera aldrig använder.

Men nu åkte hattarna! Det är ju så enkelt sa tjejen i TV: fotografera och minnena finns kvar! En sten föll från mitt hjärta, och en tom hylla i garderoben uppenbarade sig.

 

 

Pappas tavlor

Jeppis Jazz Festival

 
Idag drar Jeppis Jazz Festival igång med många sorters jazzmusik på olika ställen i stan. Hela programmet hittar du här!
 
Anders Lindhs Orkester kan ni se och höra på Svenska Gården fredagen den 13 oktober kl 19.00. Kom och jubla! Läs mer här.
 
Välkomna att skingra höstrusket med en stunds svängig jazzmusik!
 

"Vem har sagt att något ska vara lätt"

 

Vad har vi riktigt för oss här på Solbacken? (Det officiella namnet på Torpet i fastighetsregistret) Jo, för att tomten ska kunna göra skäl för namnet ville vi få bort den stora pilen som skuggar för mycket under de få dagar det varit sol i sommar.
I vintras var det problem med att ytterdörren till torpet ibland inte gick att öppna utan ishackande utanför. Och under snösmältningen blev infarten lervälling där flera fastnade med bilen. Första hjälpen var att köra dit grus. Nu måste vi försöka sänka marken framför trappan så vi inte riskerar bli instängda efter snöoväder. Lite spännande att gräva då berget ligger så högt på många ställen. Blir nog fråga om att dra dräneringsrör och -brunn.
Också de stora pilarna och tujorna bakom huset måste bort. Pilar och tujor är förtjusande som små men som stora hotar de vattenledningar, elledningar och husväggar.
För att riktigt kunna njuta av solen som vi hoppas på de kommande somrarna ska vi också bygga ett trädäck.
Men ett problem som vi inte räknat med dök upp. När vi i höst började hålla fönster och dörrar stängda kände vi en konstig lukt i poolhuset. Efter fuktmätning konstaterades det att väggen och golvet i duschrummet innehöll alltför mycket fukt. Så i vinter blir det att riva golv-och väggmaterial både i duschutrymmet och de två rummen. Inte så roligt då vi just installerat både tvättmaskin och varmvattenberedare.
Men vi försöker tänka som vår goda vän Martin brukar säga: Vem har sagt att något ska vara lätt!

 

Sommarsysselsättning

I stället för att bara sola och simma och ta det lugnt nu när sommaren äntligen visar sig från sin bättre sida, har jag ett projekt som bara måste utföras. 

Det tvåhundraåriga torpet, som vid första anblicken såg så välhållet ut, har så eländiga fönster. De har faktiskt renoverats på 90- talet, men det man gjorde då var att ersätta ytterfönstren med moderna monster med påspikade spröjs och fästade med två skruvar i ruttna bågar. Innerfönstren målades på plats, ruttna delar reparerades med silicon och latexfärg och spikades igen och tätades med mera silicon. Som tur är så lämnades ett innerfönster ospikat som går att öppna. Jag gissar att fönsterrenoveringen var ett riktigt lågbudgetprojekt och man överlämnade åt kommande ägare att göra fönsterrenovering på riktigt.

Tyvärr får inte fönstren del av någon högbudget, nu heller. Ingen snickare verkar vilja åta sig att göra nya fönster "på riktigt". Det som någon kan tänka sig är att göra riktiga spröjsfönster till utsidan men spröjslösa till insidan till hutlösa priser. De blåsta, gamla glasen skulle slängas på sophögen :(

Följden är att jag ska ge fönstren konstgjord andning i form av spackling och målning samt skrapning av gammal silicon och färgkludd. Blir så lessen över att man inte ens bemödat sig om att måla prydligt utan måste kurva långt in på fönstren med penseldragen.

Går nog bra då jag får ta mig en tur i poolen mellan varven :)

Tänk...

 

att man är så gammal att man använt ett sådant skåp! Till vänster finns hyllan för slaskhinken och till höger låda för ved. Överst utrymme för tvättfatet och tvålen. Fram till 1957 fanns ett sådant skåp i mitt barndomshem. Nu är gubben och jag lyckliga ägare till ett liknande skåp. 

När vi städade i fähuset, uthuset som hör till vårt nyförvärvade torp, hittade vi skåpet under en massa bråte.

Skåpet är i förvånandsvärt bra skick och passar ypperligt på farstukvisten. Egentligen borde dess plats vara i storstugan men så pass modern är vi att vi skaffade en ny köksinredning. Men det är roligt att ta tillvara det som finns kvar av gammal inredning, tänka på de människor som bott i torpet tidigare och dessutom uppliva gamla minnen!